Hotellihuone Riikassa oli ihanan viileä, kiitos hyvän ilmastointilaitteen. Nukuimme hyvät yöunet ja heräsimme virkeinä kohtaamaan päivän seikkailut. Lähtö oli hieman tulon kaltainen - sillan yli ja takaisin toiselta sillalta jolloin olimme suunnilleen lähtöpisteessä. U-käännöksiä ei ollut ihan yhtä paljon kuin tullessa, joten rohkenimme ajatella, että olimme hieman kokeneenpia matkailijoita.
Päästyämme ulos Riikasta, lähdimme huristelemaan kohti Liettuaa. Kaunas oli kaupunki josta emme tienneet etukäteen juuri mitään. Aluksi kaupunki tuntui karulta ja suorastaan rumalta mutta mitä syvemmälle kaupungin sydämeen pääsimme, sitä kauniinpia maisemia saimme ihailla.
Liettuan ajoimme läpi ja vasta lähellä Puolan rajaa, saimme seuraksemme rekkoja joita piti pitkillä suorilla ohitella. Tiet olivat kuitenkin oikein mainiot ja pitkiä suoria riitti. Kokonaiskuva Liettuasta oli positiivisempi kuin osasimme ajatella.
Puolan rajan ylitettyämme tie oli vähän mutkikkaampaa kuin muuten mutta maisemat sitävastoin hienot koko ajan. Nälkä alkoi jo kaihertaa ja pysähdyimme tien varrella olevaan Kantoriin ostamaan evästä. Kanttoreita (ei siis niitä jotka soittavat urkuja kirkossa) oli tien varrella paljon ja jokainen niistä oli täynnä rekkamiehiä. Sämpylät saimme ja onnellisina,
vatsat täynnä, lähdimme jatkamaan matkaa. Kohta tiekin muuttui suoremmaksi ja ihmettelimme missä ovat ne Puolan huonot tiet joista kaikki puhuvat?
Bialystok, seuraava yöpymispaikkamme alkoi lähentyä ja sitä odotimme jännittynein mielin koska meillä ei ollut ollenkaan karttaa Bialystokista. Ja koska muistissa oli seikkailu Riikassa jossa meillä oli sentään kartta, hotellin löytyminen hieman arvelutti. Mutta turhaan. Yhtään uukkaria ei tarvittu vaan ajoimme suoraan hotelliin.
Bialystokin keskusta oli korttelin päässä ja sinnehän me suoriuduimme hetimiten saavuttuamme. Mahtavan letkeä tunnelma, ihmisiä paljon mutta kaikki hyväntuulisia ja me sulauduimme suvereenisti joukkoon. Istuimme juomassa virkistävät kaljat, katselimme ulkoilmateatterissa esittettyjä tanssi- ja lauluesityksiä, söimme ja nautimme Bialystokin letkeästä ilmapiiristä. Huomenna matka jatkuu kohti Varsovaa. Nyt nautimme vielä skumpat hotellihuoneessa ja sitten annamme aivoille unta.
Vi tackar högre makter för luftkondioneringen i hotellrum. Efter att ha svettats i många veckor satte vi graderna till 18 när vi kröp i kojs och vi har inte sovit så gott på länge!
På morgonen satte vi iväg igen och på samma sätt som när vi kom till Riga, snurrade vi på lite och körde över broar i onödan och tillbaka igen. Men det kan man ju ta som sight-seeing :)
Allt som allt lämnade vi gärna Riga bakom oss, den hör alldeles tydligt inte till vår ten-top-lista. Dyrt, trångt och omöjliga trafikarrangemang - man fick ju aldrig svänga åt "rätt håll". Hö!
När vi hittade ut från Riga styrde vi färden mot Litauen och nämnas kan Kaunas, som var Litauens förra huvudstad. Vid första anblicken en ful, grå och tom stad, men ju längre vi kom in i den dessto vackrare blev den. Lummig, kuperad, med gräskantade stränder.
Men vi stolta ryttare drog vidare mot Polens gräns och där började vi så småningom stöta på det omtalade problemet med smala vägar och många långtradare. Långtradarna stämde jo, men de smala vägarna får någon annan söka upp. Långa raka sträckor där man kunde köra förbi 3-4 långtradare på en gång och farten höll bra. Men nog förvånade vi oss över alla kamikaze-förare som slängde sig in i motkommande fil och litade på att den mötande bilen väjer i dikesrenen - huh-huh. Det gjorde ändå inte vi som gått bilskola i Finland.
Vi körde över gränsen till Polen i allsköns ro. Ingen, alltså faktiskt ingen, har en enda gång varit intresserad av oss och av varför vi kör omkring. Vi har inte fått visa passet en enda gång utom när vi checkade in på hotellet i första stoppet i Polen - Bialystok. Ändå har vi avverkat 5 länder på två dagar! Och ingen har kollat om vi smugglar nånting nånstans.
Nåja, nu började vi förstås förbereda oss på alla de usla och dåliga och fullsatta vägarna i Polen som alla varnar för. Men vi vet inte ännu heller vart vi borde köra för att hitta dem. En liten stump var lite, alldeles lite, sliten men desto vackrare och efter det kom det fina vägar med ny asfalt. Det var som att köra i hemlandet - ibland lite bättre t.o.m.
Och nu kommer det bästa: UTAN karta hittade vi direkt till Hotel Branicki i Bialystok! Plats för applåder! Staden visade sig vara en underbar stad med ett centrum som kryllar av folk, terasser och som till vår ära hade ordnat en helkvälls underhållning mitt på torget på en utomhus-scen. Dans och sång så mycket man orkade lyssna på. Allt från zigenarmusik till folklore.
Dagen har varit fin och vi har ett fint hotellrum med balkong alldeles i hjärtat av staden. Gonatt!
