Aamu alkoi hotellin hienostuneella aamiaisella. Tarjolla oli niin paljon kaikkea hyvää ja hienosti aseteltuina, että oli vaikeuksia valita mitä söisi. Tarjoilija meinasi viedä Virven lautasen jo pois ja siinä oli vielä jälkiruokabaakelsi jäljellä, joten Virve, ruuasta kun oli kyse, ilmoitti kohteliaasti mutta päättäväisesti, että eläpä vie vielä sitä pois.
Auto pakattiin taas lähtökuntoon ja pois Bialystokista päästiin yhtä hienosti kun sinne oli tultukin. Tie Varsovaan oli lyhyt, alle 200 km. Matkalla ihailimme talojen hyvin hoidettuja pihoja ja sitä kun kaikki lehmät olivat kokoontuneet puitten alle. Lehmät olivat varsin vapaasti laitumilla ja ihan teitten varsillakin niitä aika ajoin seisoi.
Virve alkoi omaksua puolalaista ajotyyliä joka tarkoittaa sitä, että ohita jos joku ajaa hitaammin ja jos joku tulee vastaan, kyllä se väistää pientareelle. No ehkä hieman suomalaista harkitsevaisuutta oli myös matkassa. (älä äiti siis ole huolissasi).
Varsovaan saavuimme heti puolenpäivän jälkeen ja avatessamme hotellihuoneen oven, totesimme, että taso se vaan nousee.Kohta meillä on niin hienot huoneet, ettemme malta lähteä sieltä ulos.
Lähdimme kuitenkin matkaamaan kohti vanhaa kaupunkia josta saimme myös vinkin mitä kautta sinne kannattaa mennä.(kiitos Jari, poikkesimme parilla terassilla joita matkan varrella oli yllin kyllin). Nähtävää oli koko matkan ajan ja itse vanha kaupunki oli suorastaan mykistyttävä. Sellaisia rakennuksia ei ihan joka päivä näe. Ja se meno ja meininki jota ympärillä koko ajan tapahtui, oli kokemisen arvoinen. Ilmapallojen myyjä oli ainoa asia joka ei kuvaan mielestämme sopinut.
Mainitsemisen arvoinen seikka on myös erään terassin (ravintolan) wc. Vessapaperirullat oli päällystetty eri värisin rusetein ja kaikki oli koristeltu niin hienosti, että siellä olisi voinut kumota vaikka yhden tuopin. Kohteliaana turistina Anci muistikin kiitellä henkilökuntaa viehättävästä vessasta. Ja Virve siihen myötäilemään että jes, very nice.
Illalla lähdimme lähistölle syömään. Matkalla poikkesimme vaatekauppaan jossa Anci sai suostuteltua (aika helposti) Virven ostamaan itselleen hameen. Ja paidan. Ruokaa oli ihan valtavasti ja se oli tosi maistuvaa. Pippuripihvin söi Anci ja kanapihvin Virve. Ja ruoka maksoi
molemmilta yhteensä 80 slotia joka on parikymmentä euroa. Ja tämä piti sisällään myös ruokajuomat, ison oluen sekä lasillisen punaviiniä. Harkitsimme jäävämme tänne elämään.
Mutta mahtavan päivän jälkeen on taas aika painaa pää tyynyyn, sillä huomenna matka jatkuu Krakovaan ja siellä on tarkoitus oleskella kahden yön yli. Siis good night.
Efter ännu en natt med god nattsömn vaknade vi pigga och redo för en ny dags händelser. Men först morgonmål naturligvis. Och Hups! Det var det finaste frukostbord jag nånsin sett, fyllt med delikatesser av alla slag, ostar, skinkor, inlagt, utlagt, bakat , inbakat med vaniljsås och utan. Varmt och kallt och många sorter av underbara bröd. Servicen var utmärkt, så utmärkt att Virve fick hålla i sin pirogbit så att inte servitrisen skulle få tag på den och slänga bort den.
Snabbt packande och ut och iväg igen. Och lika galant som vi kom in i Bialystok, hittade vi ut och styrde kosan mot Warszava. Det var kort väg, under 200 km, vilket var bra för föregående dags 8-timmars bilfärd kändes lite i kroppen.
Vägen var igen i bra skick och t.o.m. ett par motorvägsavsnitt rymdes med. Chauffören Virve har börjat vänja sig vid den polska körstilen och gör omkörningar i samma fart som polackerna själva, med andra ord kör förbi alla som kör långsammare och i synnerhet när det kommer någon emot och hoppas sedan att den väjer vid behov. Då är det bäst att titta ut genom sidofönstret och beundra storkar, svarta kor och de mycket välskötta och frodiga gårdar längs med vägen.
Snabbt som tanken var vi i Warszava och vår vana trogen hittade vi raka vägen till hotellet alldeles i centrum. Vi bara måste anspråkslöst medge att en bra chaufför+ en bra kartläsare och det måste bli bra resultat :)
Inskrivning på hotellet och vi konstaterade att standarden bara stiger. Vi bor så flott att vi nästan känner oss som kusinerna från landet. Kanske blev vi påverkade av det, men vi köpte i alla fall åt Virve en kjol, för hon hade ingen sådan med sig.
Sen tog vi en promenad genom det varma och ljudliga Warszava till Stare Miasto, alltså Gamla stan, som blev nästan totalt förstörd i kriget, men som nu byggts upp till en perfekt kopia och är faktiskt en sevärdhet. Sådana hus finns ingen annanstans helt enkelt. Och nämnas bör att toaletten till en restaurang var så fin att de hade bundit silkesband runt alla wc-pappersrullar.
Annars också måste vi konstatera att alla toaletter vi besökt, och det har blivit rätt många (det har nämligen varit 30 grader varmt nästan hela tiden, så det har gått åt en hel del vätska i olika former) har varit förvånansvärt snygga, välskött och frächa. Tack för det!
Vi hade hört att de har god mat och stora portioner, men mängden mat vi fick när vi gick på kvällen ut och äta var överväldigande. Och priset låg på ca 20 euro, alltså tillsammans för två! Och då åt vi både biffar och drack vin. Så här lever man fint på sin finländska lön.
Vårt hotell heter Polonia Palace Hotell och ligger mitt emot Kulturcentralen och utanför fönstret på en sidogata har redan i 4 h stått två kvinnor av typen lite "äldre" och väntat. Vi bara hoppas de inte väntar förgäves... Gonatt, i morgon gäller Krakow.
