Varsova-Krakova och samma på svenska

Päivän sessio: Kohti Krakovan makkaroita. Mutta ensin aamiaiselle taas sellaiseen aamiaishuoneeseen, jossa tunsimme kuuluvamme yläluokkaan. Onneksi Virve oli sonnustautunut uuteen hameeseensa, niin sopeutuminen sinne sujui mutkattomammin. Kaikki mahdollinen mitä voi kuvitella aamulla syövänsä oli tuotu taas eteemme. Kahvi tuotiin kannussa pöytään ja se ehti vähän kylmettyä, siinäpä ainut asia johon arvelimme Gordon Ramsayn mahdollisesti puuttuvan.
Tavarat jo tottunein ottein autoon ja menoksi. Ja kuten meille on jo muodostunut tavaksi, poistumme kaupungista varmoin ottein kuin olisimme käyneet siellä usein. No okei, yhdessä vaiheessa huomasimme saapuvamme lentokentälle, mutta sitä ei lasketa. Varmuuden vuoksi kiersimme sielläkin yhden lisäympyrän ennenkuin maltoimme poistua alueelta. Virve lupasi Ancille, että voimme kiertää sen vielä kerran mutta Anci oli sitä mieltä, että nyt voisimme kuitenkin jo jatkaa matkaa Krakovaan.
Matkalla pysähdyimme poikkeuksellisesti kolme kertaa tyhjentämään rakkojamme ja huomasimme tulleemme alueelle jossa siitä saa maksaa erikseen. Se ei meitä haitannut, pääasia, että saimme toimitettua asiamme. Maisemat olivat mahtavat. Korkeuserot olivat isoja ja heti kun olimme kiivenneet ison mäen päälle, saimme laskeutua alas laaksoon. Voi veljet, että maisemat hivelivät silmiä. Ja jälleen kerran ihmettelimme, että missä ne Puolan huonot tiet olivat. Muutama kilometri pari kertaa oli vähän kuoppaista asfalttia ja siitä informoitiin aina liikennemerkillä. Sitten saattoi olla pitkä pätkä ihan uuden uutukaista moottoritietä ja meitä tyttöjä kyllä nauratti.
Saavuimme Krakovaan iltapäivällä ja u-käännöksiä ei tänään tarvittu kuin yksi. Satunnaiset matkailijat alkavat oppia! Kiitos kartturi Ancin joka tutustuu reittiin etukäteen Virven siemaillessa punaviiniä ja Virven joka ajaa kartturilta saamiensa ohjeiden mukaan Ancin nauttiessa punaviiniä. Ei vain, ei Anci nauti koskaan matkan aikana. Säästämme tulomaljat onnistuneen jalkautumisen jälkeen.
Hotelli Krakovassa on hieman vähemmän herraskainen kuin aiemmat mutta silti siisti, tilava ja varsin kodikkaan tuntuinen. Vanha kaupunki eli se paras osa jota Krakovassa on, on sadan metrin päässä hotellista. Siellä kävelimme tutustumiskierroksen ja pitkästä aikaa sateenvarjoille oli käyttöä. Täällä siis sataa mutta pitkän helteisen jakson jälkeen se tuntuu itse asiassa ihan hyvältä. Nyt piti löytää ruokapaikka ja sen ratkaisi puolestamme suloinen hörökorvainen poika, joka bongasi meidät kadulta ja esitteli edustamansa ravintolan ruokalistaa. Se vaikutti hyvältä ja näin vältyimme valitsemiselta. Sinne lampsimme sisään ja saimme hyvin kohteliaan ja ystävällisen vastaanoton. Ja kaiken kruunasi todella maistuva ruoka.
Nyt vielä illan päätteeksi mietimme mitä haluamme Krakovan tarjoavan meille sillä täällä olemme vielä toisenkin yön yli, joten huomenna ehdimme tutustua paikkaan vielä tarkemmin.
Tällä kertaa päätän raporttini tähän. Oikein hyvää yötä.

Efter en överväldigande frukost i ett frukostrum som mest liknade en slottshall, packade vi igen våra ägodelar och satte oss i bilen för att köra till nästa etapp - Krakow. Lika elegant som vi körde in i staden, körde vi ut därifrån- nästan åtminstone. Vi tog för säkerhets skull en sväng runt flygfältet och sen en till runt flygfältet och Virve tänkte köra ännu en gång runt för säkerhets skull, men då tyckte Anci att nu har vi sett det här och vi bestämde oss för att leta efter vägen till Krakow. Det är lustigt här i Polen det här med skyltning av riktningar. Först står det stort och fint t.ex. Krakow och sen står det aldrig mera nånting. Resten ska man gissa och då kan det gå så att man åker karusell i rondellerna runt flygfältet. Som tur var blev det ingen lång rundring, väderstrecket var ju ändå det rätta.

Lyckliga och glada hittade vi den rätta vägen som förde oss till Veichsels (vet inte om det är rätt svenska, alltså Wisla-floden) bördiga flodmynningar och mot staden Krakow som ligger i Veichsel-dalens underbara landskap. Upp för backar och ned i dalar och vyerna var hisnande vackra. Och åter igen var vägarna fina och släta, med undantag av några stumpar här och där som ännu var lite av ett lapptäcke. Och eftersom det är söndag idag var trafiken ganska lugn och inte mycket av långtradare syntes. Mycket nytt byggs längs med vägarna och för det mesta är husen fantasifullt konstruerade med nischar och balkonger och utbyggnader, brutna tak och vackra fönster. Ögat vilar på vackra hus.

In till Krakow kom vi som om vi varit här förut ( Anci har faktiskt varit här för 30 år sedan, men det räknas säkert inte). Och just när vi trodde att vi kom fram med ett försök, måste vi ändå göra en u-sväng. Kartläsaren var inte riktigt uppmärksam.
Denna gång är vårt hotell lite anspråkslösare men på desto bättre plats. Mittemot börjar Stare Miasto, Krakows Gamla stan. Första gången på den här resan måste vi gräva fram paraplyer och långbyxor och det kändes som om nånting var fel. Men egentligen ganska skönt med lite svalare mellan varven - bara det går fort om.
Kvarteren i Gamla stan var just sådana som man kan tänka sig att kvarteren såg ut på 1000-talet. Lite mera pubar och restauranger och terasser och butiker och tatueringsföretag och kiosker som säljer krimskrams, men annars ganska autentiskt.
Mat behöver man alltid och igen satte vi iväg för att jaga. Vi behövde inte smyga långt före en ung pojke med söta utåtstående öron löste vårt problem och guidade oss till en mysig liten restaurang med vänliga söta pojkar som passade upp oss. Och maten var ljuvlig. Och vi betalade 33 euro för två portioner mat med kött, förrättssoppa, efterrätt och vin till. Så här borde priserna vara! Rigas hutlösa priser svider tydligen ännu lite i skinnet fast vi vägrar medge det.

I morgon blir det nya äventyr här i staden, vi ska nämligen vara här ännu en natt. Vi återkommer. God natt!